Remissvar

Brottsoffermyndigheten tillstyrker de förslag som presenteras i utredningen vilket inkluderar de lagändringar som föreslås. Myndigheten vill lämna följande kommentarer.

5.4 Tandvårdens arbete med våldsutsatta patienter – Utredningens bedömning

Utredningen menar att det på nationell nivå bör tas initiativ för att tandvården ska omfattas av samma skyldigheter som övrig hälso- och sjukvård i frågor om våld i nära relationer. Brottsoffermyndighetens delar utredningens uppfattning att det bör göras författningsändringar så att tandvårdens ansvar motsvarar det som hälso- och sjukvården har för våldsutsatta. I sammanhanget vill myndigheten föra fram att Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer därefter bör justeras för att tydliggöra tandvårdens ansvar. På så vis kommer tandvården bland annat att få ett mer tydligt krav att fastställa rutiner för att fråga om barn och vuxna utsatts för våld. Myndigheten delar däremot inte utredningens uppfattning att tandvården behöver kompenseras ekonomiskt för tidsåtgången att fråga om våld. Den uppgiften bör anses vara en grundläggande del av en anamnestagning.

6.10 Våldsutsatta patienters ersättning för tandvårdskostnader – Utredningens sammanfattande analys och bedömning

Brottsoffermyndigheten tillstyrker utredningens förslag och menar att det kan vara en viktig förändring för att gruppen våldsutsatta ska få ersättning för tandvårdskostnader som många gånger kan vara höga. Som utredningen konstaterat ger andra ersättningsformer som finns i dag inte tillräckligt bra skydd för den här gruppen. Därför finns det skäl att i stället införa en ordning som innebär att våldsutsatta får tillgång till tandvård till hälso- och sjukvårdsavgift.

Brottsoffermyndigheten välkomnar de ändringar som föreslås avseende bestämmelsen om hets mot folkgrupp i brottsbalken samt motsvarande bestämmelse i tryckfrihetsförordningen och lämnar följande synpunkter.

Förnekelsegärningar

Införandet av det särskilda straffansvar avseende förnekande, urskuldande eller uppenbart förringande av folkmord och andra allvarliga internationella brott som föreslås välkomnas särskilt av Brottsoffermyndigheten. Att bekämpa dessa så kallade förnekelsegärningar utgör ett viktigt led i att skydda och upprätthålla minnet av de allvarliga brott som dessa grupper utsatts för samt att ge offren och deras anhöriga den upprättelse och rättvisa de behöver.

Hetsgärningar mot enskilda i en skyddad grupp

Brottsoffermyndigheten anser att den föreslagna utvidgningen av straffansvaret för hets mot folkgrupp, till att omfatta enskilda individer i de skyddade grupperna, utgör en särskilt positiv utveckling ur ett brottsofferperspektiv. Att dessa individer erhåller målsägandestatus och rätt till skadestånd när talan avser hets mot folkgrupp bidrar till ett tydligare erkännande av den särskilda typ kränkning som dessa gärningar innebär för dem som utsätts, eftersom de hatbrottsmotiv som bestämmelsen ger uttryck för inte framgår av andra mer allmänt hållna straffbestämmelser.

Ett enligt ändringsförslaget kriminaliserat meddelande eller uttalande skulle potentiellt kunna avse eller vara riktat till ett stort antal individer i de skyddade grupperna, varpå dessa individer också kan berättigas skadestånd. En mer djupgående analys av omfattningen av straffansvaret avseende enskilda är därför önskvärd. Detsamma gäller hur rätten till skadestånd på grund av hets mot folkgrupp förhåller sig till ersättningsmöjligheterna enligt brottsskadelagen samt eventuella behov av lagändring i brottsskadelagen.

Konsekvensbeskrivning

Av utredningens konsekvensbeskrivning framgår ingen bedömning av ekonomiska konsekvenser kopplade till den del av Brottsoffermyndighetens verksamhet som avser utbetalning av brottsskadeersättning. Eftersom omfattningen av straffansvaret gällande enskilda, såväl som ersättningsmöjligheterna enligt nuvarande brottsskadelag inte ter sig helt klara är det också svårt att avgöra hur omfattande de ekonomiska effekterna i detta avseende kan komma att bli. En analys där samtliga dessa aspekter berörs mer ingående är därför önskvärd.

I övrigt har Brottsoffermyndigheten ingenting att erinra mot utredningens förslag.

Brottsoffermyndigheten tillstyrker de förslag som lämnas i utredningen och delar utredningens uppfattning att förslagen innebär en ambitionshöjning på området.

Myndigheten har inget att erinra mot att Folkhälsomyndigheten ges en stödjande, samordnande och uppföljande roll men önskar påminna om vikten av att Folkhälsomyndigheten tar tillvara den kunskap och det arbete som redan finns och bedrivs på området inom både myndigheter och civilsamhälle.

Brottsoffermyndigheten har följande synpunkter.

Strategins fjärde mål

Det är positivt att målen i den nationella strategin för att förebygga och bekämpa våld mot barn påminner om målen i den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor eftersom det innebär att arbetet för myndigheter och organisationer att implementera strategin underlättas.

När det gäller mål fyra, Barns rättigheter i brottmålsprocessen ska tillgodoses, bör det dock övervägas om målsättning även ska innefatta ett krav på prioritering och ökad effektivitet i rättsväsendet vid våld mot barn. Det skulle ställa krav på de rättsvårdande myndigheterna att i större utsträckning prioritera ärenden med brottsutsatta barn. Ett krav på effektivare hantering av brottsdrabbade barn skulle även innebära bättre förutsättningar för att löpande följa hur de rättsvårdande myndigheterna utvecklar sitt arbete inom området.

15.2.1 Förutsättningarna för barn att reagera på våldet och signalera till omgivningen ska stärkas

Under senare år har flera barnanpassade material tagits fram om olika former av våld, dess skadeverkningar och vilket stöd som finns att få. Materialen har tagits fram i såväl offentlig som civilsamhällelig regi. Brottsoffermyndigheten ansvarar för barnmaterialet, Jag vill veta – allt om dina rättigheter vid brott. Materialet uppdateras för närvarande och arbetet förväntas vara klart senast 2024.

Myndigheten har lång erfarenhet av att ta fram och uppdatera olika typer av informationsmaterial och ser mycket positivt på förslaget att myndigheten ska få i uppdrag att säkerställa tillgången till informationsmaterial som är avsett och anpassat för barn, om olika former av våld, dess skadeverkningar samt om vilken hjälp som finns att få. Det bör dock i sammanhanget påminnas om betydelsen av spridningsinsatser för att materialet ska nå barn. Insatser för att sprida material är ofta en större utmaning än att producera barnanpassat material av hög kvalitet. Dessutom är insatserna ofta förknippade med relativt stora och återkommande kostnader.

15.4.2 Yrkesverksamma ska bemöta barnet på ett respektfullt och anpassat sätt och ha särskild kompetens

Brottsoffermyndigheten delar utredningens uppfattning att det alltjämt finns ett behov av kunskapshöjning avseende bemötande av våldsutsatta barn och barnets rättigheter hos aktörer som är verksamma inom rättsväsendet. Myndigheten har erfarenhet av uppdrag av liknande art som föreslås av utredningen, till exempel har myndigheten tillsammans med Domstolsverket genomfört utbildningar för målgruppen när det gäller ändringarna i sexualbrottslagstiftningen 2018 samt om bemötandefrågor.

Brottsoffermyndigheten bedömer därför att den är en lämplig aktör att tillsammans med Domstolsverket och i samverkan med Barnombudsmannen genomföra utbildningsinsatser avseende fördjupad kunskap om att vara barn och våldsutsatt och barnets rättigheter enligt FN:s konvention om barnets rättigheter. Myndighetens erfarenhet är att det är särskilt uppskattat av rättsväsendets aktörer samt biträdande jurister och advokater att beredas möjligheten till gemensam utbildning tillsammans med övriga aktörer i rättsväsendet.

15.4.5 Samverkan måste ske med barnets behov i fokus – barnahusverksamheter ska finnas i hela Sverige och utvecklas

Brottsoffermyndigheten besitter expertis när det gäller samordning av insatser på brottsofferområdet och delar utredningens uppfattning att Brottsoffermyndighetens uppdrag ligger väl i linje med förslaget att myndigheten ska få i uppdrag att samordna, ge stöd och följa upp utvecklingen inom barnahusverksamheterna.

Myndigheten har även lång erfarenhet av uppdrag av liknande karaktär och bedömer därför att den skulle kunna ta sig an den nya uppgiften att nationellt samordna, ge stöd och följa utvecklingen som rör samverkan avseende barn som deltar i en brottsutredning med anledning av misstanke om utsatthet för våld. Detsamma gäller förslaget att Brottsoffermyndigheten ska följa upp och analysera utvecklingen avseende aktörernas samverkan kring barn som deltar i en brottmålsprocess med anledning av misstanke om utsatthet för våld.

I utredningen förslås därutöver att Brottsoffermyndigheten ska delta som samverkande part i flera andra uppdrag där andra myndigheter förslås vara huvudman. Myndigheteten ställer sig positiv till det och bidrar gärna med dess kompetens till att stärka arbetet när det gäller våldsutsatta barn. Myndigheten delar dock utredningens uppfattning att särskilda medel måste tillskjutas för att myndigheten ska klara av att hantera utredningens förslag.

Brottsoffermyndigheten har som övergripande mål att främja brottsoffers rättigheter samt att uppmärksamma deras behov och intressen. Det är med den utgångspunkten som myndigheten har granskat betänkandet.

7. En skärpt straffmätning av flerfaldig brottslighet

Brottsoffermyndigheten vill särskilt framhålla vikten av att varje tillkommande brott bör få genomslag vid straffvärdebedömningen så långt det är möjligt inom ramen för den tillämpliga straffskalan. För brottsoffret kan vetskapen om att varje brott haft betydelse för domstolens bedömning bidra till en ökad känsla av upprättelse.

9. Överväganden om åtalsunderlåtelse m.m.

I detta avsnitt berörs frågan om behovet av ändrade regler avseende möjligheten att besluta om åtalsunderlåtelse, förundersökningsbegränsning eller direktavskrivning. Enligt utredaren fungerar den nuvarande ordningen väl varför några förslag till lagändringar inte lämnas.

Även om utrymmet för förundersökningsbegränsning kan komma att minska något med anledning av betänkandets förslag om skärpta straff är Brottsoffermyndigheten av den uppfattningen att utrymmet för att besluta om förundersökningsbegränsning bör minska ytterligare. Fler brottsoffer skulle på så sätt få sitt behov av upprättelse tillgodosett genom att det anmälda brottet utreds så att den misstänkte ställs till ansvar för brottet och utkrävs skadeståndsansvar. Det är inte rimligt att brottsoffrets fullt berättigade krav på upprättelse äventyras genom att det ställs mot intresset att begränsa de processekonomiska kostnaderna.

Brottsoffermyndigheten tillstyrker de förslag som lämnas i utredningen.

Brottsoffermyndigheten har följande synpunkter.

Brottsoffermyndigheten erbjuder allmän information om brott mot barn och brottmålsprocessen till brottsutsatta barn bland annat genom material samlat på webbplatsen jagvillveta.se. Materialet riktar sig till barn i olika åldrar och består av en åldersanpassad webbplats, barnboken Liten och kunskapshöjande material för lärare i form av en lärarhandledning. På webbplatsen finns bland annat information om våld i ungas nära relation och myndigheten uppdaterar för närvarande materialet. Brottsoffermyndigheten menar att det är nödvändigt att såväl fortsatta informationskampanjer riktade mot personer som utsätts för våld i ungas nära relation som kunskapshöjande åtgärder riktade mot de aktörer som möter unga genomförs.

Brottsoffermyndigheten har lång erfarenhet av att sprida information till brottsoffer och allmänhet samt genomföra kunskapshöjande insatser. Myndigheten har till exempel genom en informationskampanj spridit information om den sexualbrottslagstiftning som trädde i kraft 2018 och nådde i den insatsen närmare 70 procent av målgruppen i åldern 18-25 år. Materialet finns samlat på webbplatsen frivilligtsex.se och innehåller kunskapshöjande delar bland annat en lärarhandledning.

Därtill har myndigheten genomfört olika informations- och kunskapsinsatser för deltagare i det demokratiska samtalet, samt de som möter målgruppen, för att motverka hot och hat. Materialet finns samlat på webbplatsen tystnainte.se. Sammantaget har Brottsoffermyndigheten god erfarenhet av såväl kunskapshöjande insatser som informationskampanjer i olika brottsofferfrågor och framstår som en lämplig aktör att genomföra sådana insatser även när det gäller området våld i ungas näras relation.

När det gäller samordning av barnahus önskar Brottsoffermyndigheten erinra om att det i utredningen En uppväxt fri från våld – En nationell strategi för att förebygga och bekämpa våld mot barn (SOU 2022:70) föreslås att Brottsoffermyndigheten framgent ska ansvara för samordningen av barnahus vilket skulle vara ett viktigt steg mot att likrikta barnahusens verksamhet.

Brottsoffermyndigheten anser att syftet med förslagen i promemorian är bra. Även Brottsoffermyndigheten finner det angeläget att finna vägar som syftar till att säkerställa att mål avgörs inom rimlig tid och att färre mål behöver ställas in.

Ur ett brottsofferperspektiv anser Brottsoffermyndigheten att frågan bör behandlas djupare och i ett större sammanhang. Det bör analyseras hur det påverkar brottsoffers möjlighet att föra skadeståndstalan innan man väljer att utvidga möjligheterna att avgöra brottmål i den tilltalades utevaro. Vidare är det kanske inte givet att det alltid är positivt för brottsoffer att rättegången blir av i den tilltalades utevaro. Det kan vara så att brottsoffret vill se att den tilltalade ställs inför rätta för det den gjort och närvara vid rättegången istället för att denne ska kunna välja om han eller hon vill närvara.