Remissvar

Brottsoffermyndigheten har som övergripande mål att främja brottsoffers rättigheter, behov och intressen. Det är främst utifrån den utgångspunkten som myndigheten har tagit del av och granskat förslagen i slutbetänkandet.

Brottsoffermyndigheten tillstyrker ett uttryckligt förbud mot oproportionerligt farliga vapen vid jakt, självstyrande och fjärrstyrda vapen samt utrustning som kan används i syfte att fjärrstyra vapen. Detta för att minska spridningen i samhället av den typen av utrustning.

Bestämmelser som ger lättnader för legala vapeninnehavare påverkar förekomsten av vapen i landet som i sin tur riskerar att hamna på den illegala marknaden, även om den andelen är liten. Risken är att den totala vapenmängden i landet därmed tillåts öka på ett oönskat sätt. En förenkling av möjligheten att inneha vapen för att användas vid våldsbrott kan påverka brottsoffer på så sätt att de riskerar att bli fler.

Brottsoffermyndigheten har inget övrigt att erinra mot de förslag som presenteras i promemorian.

Brottsoffermyndigheten har inga synpunkter på den föreslagna reformen som sådan. Brottsoffermyndigheten motsätter sig förslaget att reformen eventuellt skulle kunna finansieras med medel från brottsofferfonden.

12.5.1 Finansiering av de statliga kostnaderna

Brottsoffermyndigheten är mycket kritisk till att låta brottsofferfondens medel användas på det sätt som utredningen föreslår. Den föreslagna reformen är till sitt syfte och sin utformning rent brottsförebyggande.

Syftet med brottsofferfonden är att dess medel ska användas för att stödja olika verksamheter och projekt som gagnar brottsoffer i allmänhet. Varje år finansierar brottsofferfonden verksamhetsutveckling, verksamhetsstöd, utbildning och informationsmaterial för olika organisationer och projekt som verkar gentemot brottsoffer.

Därutöver betalar fonden ut medel till olika forskningsprojekt som bidrar till en ökad förståelse kring brottsoffer. Att använda brottsofferfondens medel på det föreslagna sättet skulle gå helt emot syftet med fonden.

Brottsoffermyndigheten har som övergripande mål att främja brottsoffers rättigheter, behov och intressen. Det är främst utifrån den utgångspunkten som myndigheten har tagit del av och granskat förslagen i betänkandet.

Brottsoffermyndigheten tillstyrker utredningens förslag. Myndigheten vill särskilt framhålla vikten av att inkludera ett intersektionellt perspektiv och ett livscykelperspektiv för att nå det jämställdhetspolitiska målet. En bred syn på jämställdhetspolitiken, som innefattar individers olika livssituationer och som synliggör hur ojämställdhet påverkar individers livsvillkor, är en förutsättning för att uppnå jämställdhet.

Brottsoffermyndigheten tillstyrker i allt väsentligt de förslag som presenteras i utredningen. Myndigheten vill lämna följande synpunkter.

8.2.2 Den tekniska utrustningen för elektronisk övervakning behöver förbättras

För att kontaktförbudslagstiftningen ska ge avsedd effekt är det, såsom framgår av betänkandet, nödvändigt att utrustningen för elektronisk övervakning fungerar på ett ändamålsenligt sätt. Brottsoffermyndigheten instämmer därför i att den nuvarande tekniska utrustningen behöver ersättas med en annan, mer välfungerande teknisk lösning.

8.3 En utökad möjlighet att utfärda kontaktförbud

Brottsoffermyndigheten anser att det är av stor vikt att kontaktförbudslagstiftningen är välfungerande på så sätt att den bidrar till att förebygga – såväl fysiskt som psykiskt – våld i nära relationer och medför ett reellt skydd till främst kvinnor och barn som är utsatta. De förslag som medför att kontaktförbud i större utsträckning än idag ska kunna meddelas utgör därför en angelägen utveckling på området. Av samma skäl ställer sig Brottsoffermyndigheten positiv till de förslag som medför möjligheter att i vissa situationer meddela särskilt utvidgat kontaktförbud redan som en förstahandsåtgärd samt att anpassa förbudsområdets storlek efter skyddspersonens skyddsbehov. Brottsoffermyndigheten vill, i enlighet med vad som anförs i betänkandet, betona vikten av att ett kontaktförbud i möjligaste mån ska tillhandahålla ett skydd som inte förutsätter att skyddspersonen ska behöva uppoffra delar av sitt normala liv.

De föreslagna lagändringarna avseende kriterierna för när ett kontaktförbud får meddelas utgör en välkommen modernisering då de tar höjd för de nya möjligheter att utöva kontroll och övervaka personer som den tekniska utvecklingen medför. De innebär samtidigt ett förtydligande av vilka beteenden som kan läggas till grund för ett kontaktförbud, vilket är positivt ur rättssäkerhetshänseende samt för att säkerställa en så enhetlig tillämpning som möjligt.

8.6 Ökade förutsättningar för att kombinera ett kontaktförbud med andra skyddande åtgärder

Brottsoffermyndigheten vill belysa att ett kontaktförbud i många fall inte ensamt är tillräckligt för att tillgodose de skyddsbehov som finns, inte minst för personer som befinner sig i utsatthet för våld i nära relationer. Det är därför nödvändigt att det finns ett fungerande system för att i varje enskilt fall bedöma behovet av kompletterande stöd- och skyddsåtgärder, men också se till att adekvat stöd och skydd utöver kontaktförbud erhålls. Detta förutsätter också en fungerande samverkan och informationsdelning myndigheter emellan. Brottsoffermyndigheten välkomnar därför de förslag som lämnas i avsnitt 8.6 och vill framhålla vikten av att de som utses som kontaktpersoner inom Polismyndigheten har särskild kompetens i fråga om våld i nära relationer samt att socialtjänstens anställda har kunskap om möjligheten att bryta sekretessen och när uppgifter kan lämnas till polis och åklagare.

8.6.4 En kontaktperson ska utses för parterna

Brottsoffermyndigheten anser att olika personer lämpligen bör utses som kontaktperson för skyddspersonen respektive förbudspersonen. I betänkandet anförs också att detta i allmänhet torde vara lämpligast. Av ordalydelsen i förslaget till 4 e § i förordningen om kontaktförbud framstår det emellertid som att endast en kontaktperson ska utses för båda parterna och som att samma kontaktperson ska hålla löpande kontakt med båda parterna, verka för att kontaktförbudet följs och lämna stöd och hjälp till båda parterna. Enligt Brottsoffermyndigheten bör därför den föreslagna bestämmelsen ändras på så sätt att det framgår att olika kontaktpersoner ska utses för respektive part.

Brottsoffermyndigheten, som i stort ser positivt på utredningen, har som övergripande mål att främja brottsoffers rättigheter samt att uppmärksamma deras behov och intressen. Mot denna bakgrund vill vi framhålla följande angående ersättningsmöjligheterna.

Det är Brottsoffermyndighetens uppfattning att det är av stor vikt för den enskilde samt för förtroendet för rättsväsendet att rättsprocessen, inklusive indrivning av ersättning, fungerar väl för att en person ska kunna lämna en situation av utsatthet. Det är också av betydelse för Sveriges efterlevnad av internationella åtaganden där både barn och vuxnas rätt att söka ersättning för skador på grund av brott ingår. Brottsoffermyndigheten önskar av den anledningen att ärendets fortsatta beredningen adresserar även dessa frågor.

En rättsprocess genom vilken anspråk på ersättning kan läggas fram har en upprättelsefunktion för brottsutsatta. Upprättelsen är i sin tur relevant för de övriga vård-, skydds- och stödinsatserna. Det går inte heller att bortse från att målgruppens ekonomiska situation genomgående lyfts som ett av hindren mot att lämna exploateringen bakom sig. Skadestånd eller brottsskadeersättning är inte avsedd att ersätta en försörjning men bör beaktas för att tillvarata målgruppens rättigheter fullt ut på ett sätt som innebär förståelse för gruppens ekonomiska utsatthet. Att brottsoffer går miste om sin rätt till ersättning kan minska förtroendet för rättsväsendet och benägenheten att anmäla brott.

Mot bakgrund av detta anser Brottsoffermyndigheten att riktlinjer bör utformas för säkerställa att brottsoffer i sitt möte med den föreslagna samordnaren och övriga myndigheter får tillräckligt stöd även i dessa frågor.

Brottsoffermyndigheten har som övergripande mål att främja brottsoffers rättigheter, behov och intressen. Det är främst utifrån den utgångspunkten som myndigheten har tagit del av och granskat förslagen i betänkandet.

Myndigheten ser mycket positivt på utredningens ambition att utgå från barn och ungas egna erfarenheter av samhällsvård i arbetet med att ta fram förslag.

Brottsoffermyndigheten tillstyrker de förslag som lämnas av utredningen och lämnar följande synpunkter:

Socialnämndens ansvar för en stärkt vårdkedja

Brottsoffermyndigheten anser att utredningens förslag att socialnämnderna i sin uppföljning av placerade barn särskilt ska uppmärksamma barnets eventuella utsatthet för våld är mycket viktigt ur ett brottsofferperspektiv.

Med tanke på den kunskap som finns om placerade barns förhöjda risk att utsättas för våld, är det angeläget att följa upp att den vård som samhället ger inte blir direkt skadlig för barn och unga. Det ska inte heller glömmas bort att brottsutsatthet är anledningen till att vissa unga placeras i samhällsvård, som exempelvis barn som har utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck. Det är då följaktligen oacceptabelt att själva placeringen i sig höjer risken för att barnen blir ytterligare utsatta.

Brottsoffermyndigheten ser även positivt på förslaget att barn och unga ska få en särskilt utsedd barn- och ungdomshandläggare. Det är viktigt att samtliga handläggare har kunskap om brottsoffers rättigheter och kompetens att uppmärksamma och bemöta våldsutsatta barn. Brottsoffermyndigheten har idag ett uppdrag att genomföra utbildningsinsatser om barns rättigheter och våldsutsatthet som riktar sig till rättsväsendets aktörer. Myndigheten ser positivt på att i framtiden bistå med utbildningsinsatser till andra yrkesgrupper och aktörer i liknande uppdrag.

Stärkt kvalitet i HVB och stödboende

Brottsoffermyndigheten stödjer även utredningen i sitt förslag att regeringen ska ge Statens institutionsstyrelse (SiS) i uppdrag att stödja alla barn och unga som blir brottsoffer på SiS särskilda ungdomshem. Det är viktigt att dessa barn får information om vilka rättigheter de har och vilket stöd de kan få, oavsett vilket brott de har utsatts för. Brottsoffermyndigheten vill i sammanhanget lyfta myndighetens webbplats ”jagvillveta.se” som riktar sig till barn och ungdomar. På webbplatsen finns information och råd vid brottsutsatthet, som information om vad som är brottsligt och var det går att få stöd och hjälp. Det är angeläget med fortsatta spridningsinsatser rörande webbplatsen så att fler barn och unga ges möjlighet att ta del av dess innehåll, oavsett var i samhället de befinner sig.

Brottsoffermyndigheten tillstryker lämnade förslag, men vill lämna följande synpunkter:

Brottsoffermyndigheten understryka vikten av att staten värnar om samtliga medborgares personliga integritet. Berörda åtgärder avseende hemlig dataavläsning är i sin natur integritetskränkande, vilket betänkandet behandlar genomgående. Brottsoffermyndigheten delar utredningens mening i att inskränkningar av den personliga integriteten kan rättfärdigas om syftet är att skydda andra medborgare eller viktiga samhällsintressen.

Brottsoffermyndigheten vill belysa att betänkandet främst fokuserar på gärningspersonen och samhällets intressen i lagförande av berörd brottslighet. De gånger utredning pekar på kopplingarna till att skydda den enskildas rättigheter görs detta nästan uteslutande utifrån idéen om att det är statens skyldighet, snarare än att det faktiskt är ett eget samhällsintresse att skydda brottsoffer och säkerställa den upprättelse som är möjlig. Individens rätt till skydd mot kränkningar av den personliga integritet genom statens preventiva och utredande insatser används främst som en ursäkt för riskerna med hemlig dataavläsning. Brottsoffermyndigheten anser att brottsoffers möjlighet till upprättelse bör vara en central fråga i rättspolitiken snarare än en avbön för det polisiära arbetet. Ytterligare brottsofferperspektiv hade varit önskvärt och Brottsoffermyndigheten hoppas att fortsatt hantering av betänkande och lagstiftning även lyfter in brottsofferfrågan i större utsträckning.

Kapitel 6.4 Praktiska exempel från den hittillsvarande tillämpningen 

I avsnittet redovisas verkliga exempel där hemlig dataavläsning möjliggjort lagföring av gärningspersoner som gjort sig skyldiga till bland annat våldsbrott och sexualbrott. Brottsoffermyndigheten vill belysa vikten av fällande domar som ett nödvändigt steg i återhämtning och upprättelse för brottsoffer. Möjligheten att i större utsträckning utreda brott ökar även sannolikheten för brottsoffer att få skadestånd eller brottsskadeersättning vilket även det är ett av momenten i rättsprocessen som ger brottsoffer möjligheten till upprättelse.

Sexualbrott på internet har med den tekniska utvecklingen ökat samtidigt, som lagstiftaren och Högsta Domstolen visat intresse för att stärka skyddet för personer som utsätts för denna typ av brottslighet. I linje med detta anser Brottsoffermyndigheten att tvångsmedel som möjliggör utredningen sexualbrott på internet är välkommet. Brottsoffermyndigheten vill belysa vikten av att gärningspersoner identifieras och lagförs för brottsoffers möjlighet till rehabilitering. 

Brottsoffermyndigheten tillstyrker de förslag som presenteras i utredningen vilket inkluderar de lagändringar som föreslås. Myndigheten vill lämna följande kommentarer.

3.11.5 Tillämpningen av oaktsamhetskravet gällande målsägandens ålder i 6 kap. 13 § brottsbalken – överväganden och bedömning

Brottsoffermyndigheten delar utredningens bedömning och överväganden vad gäller tillämpningen av oaktsamhetskravet och att domstolarnas bedömningar är mer enhetliga. Det är vidare positivt att domstolarna inte längre utgår från att det krävs någon kvalificerad form av oaktsamhet och att mindre vikt läggs vid barnets kroppsutveckling.

3.12.3 Det straffrättsliga skyddet mot sexuella kränkningar av barn i åldern 15-17 år – överväganden och förslag

Såsom utredningen konstaterar ställer internationella åtaganden krav på nationella straffbestämmelser som skyddar alla under 18 år mot sexuella handlingar där bland annat en erkänd förtroendeställning, makt eller inflytande över barnet missbrukas eller när en för barnet särskilt utsatt situation missbrukas. Brottsoffermyndigheten gör samma bedömning som utredningen att det i dag finns brister i skyddet av barn mellan 15-17 att inte utsättas för sexuella kränkningar. Därför finns det behov av en förändring av straffbestämmelserna om våldtäkt mot barn i 6 kap. 4 § och 6 § brottsbalken i enlighet med vad utredningen presenterar som sitt huvudförslag. Den svenska lagstiftningen skulle då också vara i linje med andra nordiska länders rättsutveckling.

3.13 Det straffrättsliga skyddet vid köp av sexuella handlingar som utförs på distans – överväganden samt bedömning och förslag

Brottsoffermyndigheten anser att det finns behov av att ändra 6 kap. 11 § och 12 § brottsbalken i enlighet med det förslag som utredningen presenterar. Myndigheten delar utredningens konstaterande att sexualbrott i dag i hög grad begås via internet och detta gäller även köp av sexuella tjänster. Därför är det inte rimligt med dagens krav att det ska vara frågan om fysisk kontakt mellan den som utför och den som köper tjänsten.

Brottsoffermyndigheten menar vidare att utredningen har väckt viktiga frågor kring gränsdragningen mellan straffansvar för köp av sexuella tjänster på distans och laglig pornografi, det vill säga att det kan uppstå gränsdragningsproblem i vissa fall. Därför anser myndigheten att en lämplig aktör bör få i uppdrag att utvärdera lagförändringarna för att undersöka om de lett till den effekt som avsetts.

4.10 En ny straffskärpningsgrund för brott med hatmotiv med avseende på kön? – Överväganden och förslag

Förekomsten av sexualiserat hat och kränkningar mot kvinnor har ökat och är ett stort samhällsproblem som kan få kvinnor att inte delta i det demokratiska samtalet. Vidare pågår det lagstiftningsarbeten på EU-rättslig nivå om våld mot kvinnor som bland annat innefattar hatpropaganda. Förslaget om ett nytt direktiv innehåller också straffskärpningsgrunder som omfattar brottsliga gärningar på grund av brottsoffrets kön. Det kan alltså konstateras att Sverige kan komma att behöva genomföra lagändringar för att möta kraven i direktivet när det trätt i kraft. Brottsoffermyndigheten tillstyrker därför utredningens förslag med anledning av det stora samhällsproblem som hat och kränkningar av kvinnor innebär men också för att det ändå kan komma att ställas krav från EU-rättsligt håll att lagändringar genomförs i den här delen.

5.5 Ett förstärkt straffrättsligt skydd för äldre och andra särskilt utsatta? – överväganden och förslag

Brottsoffermyndigheten tillstyrker utredningens förslag om att ändra 9 kap. 3 § brottsbalken vad gäller grovt bedrägeri så att det vid bedömningen av om brottet är grovt särskilt ska beaktas om gärningen ingått i en brottslighet som utövats i organiserad form eller systematiskt, eller att gärningsmannen på ett hänsynslöst sätt har utnyttjat offrets skyddslösa eller utsatta ställning. Förslaget kan innebära att fler äldre och andra särskilt utsatta får upprättelse efter att ha utsatts för bedrägeri.

6.9 Konsekvenser av utredningens förslag – ikraftträdande och informationsinsatser

Utredningens uppfattning är att det är lämpligt att särskilda informationsinsatser genomförs gällande de föreslagna förändringarna i 6 kap. brottsbalken. Brottsoffermyndigheten delar den uppfattningen och är positiv till att ansvara för sådana insatser, förutsatt att särskilda anslag ges för genomförandet. I sammanhanget kan nämnas att Brottsoffermyndigheten bedrivit sådana informationsinsatser tidigare med gott resultat, bland annat i samband med lagändringarna i 6 kap. brottsbalken år 2018.