Våld mellan syskon kan sätta djupa spår
Alla har rätt till en uppväxt fri från våld. En våldsform som hittills inte har fått så stor uppmärksamhet är våld mellan syskon. I en av de första svenska studierna någonsin, konstaterar forskaren Veronika Burcar Alm, sociolog vid Lunds universitet, att syskonvåld kan få stora och långsiktiga konsekvenser för de som utsätts.
– Vi måste uppmärksamma denna våldsform på ett samhälleligt plan, både för att kunna bekräfta de utsattas erfarenheter och för att ge professionella begrepp att använda i mötet med utsatta, säger hon.
Varför började du forska om syskonvåld?
– Det är ett outforskat område i Sverige, och något vi sällan pratar om. På ett internationellt plan har det däremot gjorts flera studier, något som jag upptäckte när jag sökte efter annan forskning om våld i familjen. Så inte minst bristen på svensk forskning gjorde mig intresserad av att veta mer.
Vad kännetecknar syskonvåld och var går gränsen till syskonrivalitet?
– Det är normalt att syskon bråkar och slåss ibland, och då handlar det om tillfälliga, ömsesidiga och jämbördiga konflikter. Jag menar att gränsen passeras när våldet sker systematiskt och att det råder en obalans i relationen, det vill säga att ett syskon alltid utsätter ett annat syskon. Om en händelse uppfattas som ett övergrepp av den utsatta, har det sannolikt passerat gränsen för vanlig syskonrivalitet. Syskonvåld handlar ofta om att ett syskon ständigt kränker ett annat moraliskt och emotionellt med fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld.
Vet vi idag hur vanligt det är med syskonvåld?
– Det finns inte så många studier om syskonvåld i Sverige, och eftersom begreppet är så okänt kan det vara svårt att dra gränsen i förhållande till syskonrivalitet. Det finns en studie från år 2014 då 2 500 unga svenskar fick svara på frågor om våld. Då uppgav 102 av de som svarade att de någon gång hade utsatts för våld från ett syskon, och 52 att de hade utsatts av både syskon och föräldrar.
Finns det skillnader i utsatthet mellan tjejer och killar?
– Det är svårt att säga. En del studier visar att flickor är mer utsatta än pojkar, men den internationella forskningen på området är inte samstämmig.
I filmen ”Syskonvåld” berättar Veronika Burcar Alm, docent i sociologi vid Lunds universitet, och Kristina Staffansson, socionom vid Centrum mot våld, mer om varför vi behöver tala om våld mellan syskon och uppmärksamma de personer som utsätts för syskonvåld.
Vet vi om det finns vissa typer av familjer där det är vanligare med syskonvåld?
– Underlaget i den studie min kollega Anna Rypi och jag har genomfört är inte så stort, så det är svårt att dra alltför långtgående slutsatser. De professionellt verksamma som vi har intervjuat beskriver att om föräldrar använder våld och kränkningar för att lösa konflikter kan det smitta av sig på barnen. Det finns det också annan forskning som visar. Och de utsatta som ingår i vår studie berättar mycket om upptagna och frånvarande föräldrar, som av olika anledningar inte riktigt har tid för barnen.
Vilka konsekvenser kan syskonvåld få för de som utsätts?
– Det kan få ganska stora och långtgående konsekvenser. De som utsatts berättar ofta om långsiktiga problem med ångest, och att de har svårt att lita på andra människor och ta kritik. De kan också uppleva smärta och spänningar i kroppen (somatisering) och få olika svårigheter i kärleksrelationer.
Varför är det viktigt att syskonvåld uppmärksammas?
– Det som tolkats som ”syskonbråk” har tonats ned och normaliserats, och det finns inte ens ett vedertaget begrepp för våld mellan syskon idag. Det ses ofta som en privatsak, precis som mäns våld mot kvinnor gjorde för 50 år sedan. Och när ingen pratar om det är det som att det inte existerar, utan döljs inom ramen för familjens tystnadskultur.
– Bristen på berättelser gör det svårt för utsatta att sätta ord på och förstå vad de har varit med om. De kan skuldbelägga sig själva, eftersom de upplever att ingen annan är drabbad. Vi måste därför uppmärksamma denna våldsform på ett samhälleligt plan, både för att kunna bekräfta de utsattas erfarenheter, men också för att ge professionella begrepp att använda i mötet med utsatta. I förlängningen kan det bidra till att bättre kunna förstå och förebygga syskonvåld.
Vad hoppas du din forskning kan bidra till?
– Genom att öka kunskapen och medvetenheten om syskonvåld i samhället hoppas vi på längre sikt att barn (och vuxna, i de fall våldet fortsätter) som utsätts ska kunna få den hjälp, och det erkännande, de behöver av vuxna i deras närhet.
Om forskningsprojektet
Projektet ”Syskonvåld och syskonbråk – en studie av gränsdragningsproblematikens innebörd och konsekvenser” syftar till att fördjupa kunskaperna om våld i syskonrelationer. I projektet, som finansierats av Brottsofferfonden, har forskarna Veronika Burcar Alm och Anna Rypi vid Lunds universitet intervjuat flera vuxna som utsatts av syskonvåld under uppväxten, och gjort gruppintervjuer med vårdnadshavare, familjebehandlare, psykoterapeuter och skolkuratorer.
I intervjuerna framkommer att bara ett fåtal av de professionellt verksamma har relativt stor erfarenhet av att möta utsatta för syskonvåld. De flesta har bara kommit i kontakt med syskonvåld som en del i en mer omfattande våldsproblematik inom familjen.