Övergrepp på nätet behöver tas på allvar

Sexuella övergrepp mot barn på nätet leder ofta till mildare straff och lägre skadestånd än om offer och förövare träffas fysiskt. Övergrepp på nätet har helt enkelt ansetts vara mindre kränkande, menar Malin Joleby, Göteborgs universitet. Hon ifrågasätter nu den bilden i sin avhandling, som finansierats av Brottsofferfonden.

– För barn är gränserna mellan online och offline utsuddade, och sexuella övergrepp på nätet kan vara lika kränkande och allvarliga som om de skett vid ett fysiskt möte mellan förövare och barn, säger Malin Joleby, forskare vid Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet.

I sin forskning konstaterar hon att det finns stora kunskapsluckor kring vilka konsekvenser och symptom nätövergrepp får för brottsoffren. Hon menar att den rådande bedömningen inom rättssystemet i dag är att det inte är lika kränkande att utsättas för övergrepp digitalt, och förövare på nätet får därför ofta mildare straff med lägre skadestånd. Det finns också forskning som visat att även många yrkesverksamma som jobbar med barn uppfattar övergrepp på nätet som mindre allvarliga.

Kan ge liknande symptom och trauma

I sin avhandling har Malin Joleby bland annat studerat ett hundratal svenska domstolsfall från år 2017 med brottsrubriceringen ”Utnyttjande av barn för sexuell posering”, där övergreppen skett via nätet, och intervjuat unga kvinnor som varit utsatta när de var barn. Hon ifrågasätter uppfattningen att övergrepp på nätet alltid skulle vara mindre allvarliga för de som utsätts.

– Övergrepp på nätet kan orsaka stort lidande, både på kort och på lång sikt, och utsatta barn kan bli lika traumatiserade och uppvisa samma symptom som barn som träffat och utsatts av förövaren utanför nätet, som exempelvis depressioner, PTSD, självskadebeteende och självhat. De kan också få svårt att lita på andra människor och problem i skolan, säger Malin Joleby, och förklarar:

­– Även om kontakten är online sker ju de sexuella handlingarna fortfarande på barnens kroppar. Det kan handla om barn som förmåtts att ta bilder på eller filma sig själva när de är halvnakna, eller när de onanerar eller penetrerar sig själva. Det finns också exempel på barn som tvingats att genomföra sexuella handlingar på syskon och husdjur.

Övergrepp som ständigt pågår

Enligt Malin Joleby finns det flera faktorer som kan komplicera hur barn som utsätts på nätet påverkas. Ofta har förövare möjlighet att kontakta offren dygnet runt, och dessutom filmas eller fotas också själva övergreppen.

– Ur en rättslig synpunkt kan det vara positivt att övergreppen dokumenteras, både när det gäller att identifiera utsatta barn och för bevisföringen. För de utsatta barnen kan det dock innebära en ständig rädsla och ångest för att materialet ska spridas – en oro som kan fortsätta långt efter att övergreppen har upphört, säger Malin Joleby.

Utsatta barn kan också känna skuld och skam över att ha tvingats ta en aktiv roll i övergreppet, och ifrågasätta om de verkligen utsatts för ett brott, särskilt om de själva tagit en första kontakt online.

Det är också betydligt vanligare än man tidigare trott, menar Malin Joleby, att förövare på nätet använder hot, mutor eller tjat för att tvinga offret att utföra sexuella handlingar. En annan alternativ och vanlig strategi är att använda smicker och bygga en relation genom så kallad gromning.

Lagar och praxis måste anpassas snabbare

Den snabba teknikutvecklingen innebär en stor utmaning för både rättssystem och myndigheter. Tidigare har lagstiftningen ofta riktat in sig på fall där förövare försöker övertala barn att träffas utanför nätet, och inte kriminaliserat manipulation och tvång att utföra handlingar på sig själv.

– Vi kunde se att de utsatta barnen var väldigt osynliga i domarna och att deras mående och erfarenheter ofta inte lyftes fram, särskilt när övergreppen enbart hade skett digitalt, säger Malin Joleby.

Även om svensk lagstiftning länge utgått från att nätrelaterade sexualbrott är mindre kränkande, börjar synen på brottet långsamt att förändras. För några år sedan blev Sverige första landet i världen att döma en förövare för våldtäkt mot barn efter övergrepp som enbart skett på nätet, och nyligen kom två viktiga avgöranden i Högsta domstolen som framhåller att den kränkning och ingrepp i barns integritet, som ett övergrepp via nätet kan innebära, är att jämställa med samlag. Gärningarna rubricerades därför som våldtäkt mot barn.

Malin Joleby anser att det är viktigt att domstolarna är konsekventa när de bedömer de psykologiska konsekvenserna hos offren, oavsett var brotten begicks. Hon efterlyser också ytterligare utbildning för yrkesverksamma inom rättsväsende, socialtjänst, skola och barn- och ungdomspsykiatrin, och att barn får lära sig mer om sina rättigheter på nätet.

Viktigt att prata om sex och nätvanor

Några viktiga steg är också att nyansera bilden av de som utsätts, och göra brottet mindre tabubelagt.

– Det är helt naturligt att barn är nyfikna och vill utforska sin sexualitet, och barn tillbringar mycket tid online. Vi vuxna måste därför börja ställa frågor om hur barnen har det på nätet, prata om vad som kan hända och att vi är beredda att lyssna utan att skuldbelägga. Ett övergrepp innebär inte slutet på livet, och det är viktigt att fler utsatta vågar berätta och söka hjälp, säger Malin Joleby, som hoppas att resultaten i avhandlingen både kan sätta fokus på och förbättra kunskapen om utsatta barns erfarenheter, men också bidra till stärka barnens position i den rättsliga hanteringen.