Till dig som möter utsatta för hedersrelaterad brottslighet

Ja, hedersrelaterat våld och förtryck är en form av våld och förtryck som utövas för att bevara eller återupprätta kränkt heder. Och det förutsätter en kort beskrivning av vad heder är för någonting, varför är hedern så viktigt att man är beredd att ta till våld och förtryck för att upprätthålla den.

Jag heter Devin Rexvid, jag forskar om hedersrelaterat förtryck och våld. Jag har gjort lite olika studier inom det här området.

Heder är något positivt för människor i de allra flesta samhällen, men det positiva skiljer sig i olika samhällen, i olika historiska perioder. I dagens Sverige så betyder heder för många människor att man är ärlig, man gör rätt för sig, man utnyttjar inte systemet och så. Så är det inte i andra sammanhang. Där förknippas heder framför allt med bröders, pappors, närstående mäns förmåga att kontrollera kvinnors kropp, beteende och sexualitet. Och i den typen av sammanhang så är hedern det högsta värdet, det är viktigare än livet, viktigare än friheten. Det blir en fråga om liv och död eller liv eller död. Det mest eftersträvansvärda i samhället.

Jag kan vara en ärlig man, jag kan vara en framgångsrik man, men om jag inte kan övertyga kollektivet som delar samma begrepp om heder och vanheder, skam och skamlöshet, så förlorar jag min heder. Jag har inte så mycket hjälp av de andra meriterna, kvaliteterna som ärlighet, som pålitlighet, som gästfrihet och framgångar inom utbildning eller på arbetsmarknaden och så. Utan det mest viktiga är min förmåga att kontrollera närstående kvinnors sexualitet, för att bli betraktad som en hederlig, respektabel man.

Av vissa forskare så beskrivs hederskulturen som ett våldsideal. Att det är legitimt, det är socialt sanktionerat, att ta till våld för att upprätthålla sin heder eller återupprätta kränkt heder.

Det är en form av förtryck och våld som tillgrips för att bevara eller återupprätta heder. Man gör det med hjälp av olika så kallade kontrollmekanismer. Och återigen, om man förenklar hedersrelaterat förtryck och våld ganska grovt då, så kan man säga att det vilar på två ben. Dels våld och förtryck som utgår från oskuldsidealet, som omfattar ogifta kvinnor oavsett hur gamla de är. Då försöker man upprätthålla det här oskuldsidealet genom att separera könen i hemmet, på fritiden, i skolan, i förskolan, på jobbet och i det offentliga rummet, alltså könssegregation. Man upprätthåller oskuldhetsidealet också genom tidiga äktenskap, barnäktenskap, tvångsäktenskap, kusinäktenskap för att framför allt bevara familjens, släktens egendom inom den egna gruppen då.

Förutom könssegregation och äktenskapstraditionerna så har vi också könsstympning, som sker för att minska flickans sexuella lust. För att få henne att förknippa sitt kön med smärta, med att uppfatta det som en källa till skam, till orenhet, till smuts och så vidare.

Så alla de här kontrollmekanismerna bär inslag av både förtryck, i form av begränsningar, begränsningar och restriktioner som hindrar individen att förverkliga sig själv, att utveckla sina fysiska förmågor, sina kognitiva förmågor, sina emotionella och sociala förmågor, men också våldshandlingar, alltifrån sexuellt våld i samband med könsstympning, i samband med oskuldskontroller, i samband med påtvingade mödomshinneoperationer, till utsatthet för sexuella övergrepp i samband med barnäktenskap och tvångsäktenskap, till, i det mest extrema fallet då, hedersmord om en närstående kvinna överskrider hedersnormerna och drar vanheder över familjen. Så då är man beredd att ta fysiskt död på henne för att förebygga social död, att männen i familjen dör i omgivningens ögon, att de betraktas som ingenting värd, nollor.

Hedersrelaterat våld kan ta sig uttryck i fysiskt våld, psykiskt våld, sexuellt våld, symboliskt våld, men också materiellt våld.

Om vi tar det fysiska våldet som exempel. Det kan handla om påtvingade oskuldskontroller, det kan handla om sparkar och slag, det kan handla också om misshandel med föremål som oftast förknippas med orenhet och smuts: tofflor, sopborste, sopkvast, skohorn. Det kan också handla om syraattacker för att vanställa ansiktet. Det kan handla om tvångsrakat hår på kvinnor, det kan handla om könsstympning, och i extrema fall så kan det också handla om hedersmord, att man fysiskt eliminerar en individ som dragit vanheder över familjen.

Det psykiska våldet kan också ta sig många uttryck. Att man osynliggör offret, en dotter som har setts med en kille till exempel, har skaffat sig en pojkvän, haft sex före äktenskap, man osynliggör henne, ingen pratar med henne, "vi har aldrig haft en dotter vid det namnet", hon får inte sitta vid matbordet, hon får sitta med ryggen på TV:n, till exempel. Hon får inte vara med på familjeaktiviteter. Hon kallas för kränkande tillmälen. Olaga hot av olika slag, "vi skickar iväg dig" till föräldrarnas tidigare hemland, "vi kommer att göra livet till ett helvete för dig". Man hotar med olika typer av bestraffningar, helt enkelt, som blir en enorm psykisk press hos offret då. Det finns definitivt fler exempel på det psykiska våldet i det sammanhanget.

Om man går vidare till det sexuella våldet, jag nämnde redan det med påtvingade oskuldskontroller, könsstympning, påtvingade mödomshinneoperationer. Men också incest, och överfallsvåldtäkter, sexuella ofredanden, sexuella övergrepp som kan utövas både från utomstående män som kan utnyttja offrets utsatthet för hedersrelaterat förtryck och våld. Det kan vara en tidigare pojkvän, "om du inte fortsätter ha sex med mig så kommer jag att kontakta din familj, din släkt och tala om att du haft sex med mig frivilligt eller skicka de här intima bilderna till din familj och släkt". En utpressningssituation. Och det specifika för hederskulturen är när kvinnor och flickor blir utsatta för sexuella övergrepp, oavsett om det är incest eller överfallsövergrepp och så vidare, då är det oftast hon som bestraffas också av den egna familjen. Så det är ett tveeggat svärd på något sätt att vara utsatt för sexuella övergrepp i en hederskontext.

Om man går vidare till det ekonomiska våldet, det handlar om att man till exempel inte får komma ut och jobba, blir beroende av de här manliga släktingarna: bröder, pappor, maken. Det kan handla om att man inte förfogar över sina egna ekonomiska tillgångar och resurser, även om man kommer ut och jobbar. Bankkortet är fortfarande i pappans eller i makens plånbok. Men det kan också handla om att man förstör föremål som är viktiga för den utsatta.

Så det är den typen av våldshandlingar som kan utövas mot offren. Det är den delen av hedersrelaterat förtryck och våld som kallas för hedersrelaterat våld, sedan har vi förtrycket kvar, som är ett kapitel i sig.

Då skulle jag kunna säga att det tar sig uttryck i olika typer av vardagliga begränsningar som gör att individen i förlängningen dör mentalt. När man inte får till exempel klä sig som man vill, när man inte får umgås med vilka vänner som helst, när man inte har någon fritid efter skolan, när man inte får använda kroppen för att dansa, idrotta, när man inte får ha sex, kärleksrelationer för att utveckla emotionella förmågor och så, så dör man, vissnar man som individ. Det är det jag kallar för mental död, till skillnad från fysisk död till följd av hedersrelaterat förtryck och våld.

Man kan upptäcka utsatthet för hedersrelaterat förtryck och våld på olika sätt. Det är olika tecken som man kan vara uppmärksam på. Men det förutsätter att man har kunskap om vad hedersrelaterat förtryck och våld är för någonting. Det kan handla om ångest och oro hos till exempel barn och unga, i samband med utlandsresor, i samband med skollov, och så vidare. Där man har överhört samtal att man ska till ett annat land, till exempel, eller att man ska få besök och så har man hittat en kandidat som man ska gifta sig eller man ska förlova sig med. Det kan handla om att man inte får delta i vilka skolämnen som helst. Man får inte delta i sex- och samlevnadsundervisning, simning, bild, biologi, musik, skolutflykter med övernattningar. Det kan handla om förväntningar på pojkar och unga män, att de ska kontrollera sina systrar, sina kusiner. Alltifrån förskolan till skolan till offentligheten i stort. Så fort närstående kvinnor rör sig där så ska manliga beskyddare vara med och kontrollera och agera familjens förlängda arm. Så alla de här tecknen kan man vara uppmärksam på.

Hedersrelaterat förtryck och våld är en ganska omfattande problematik i dagens Sverige. Det finns inte rikstäckande statistik men de studier som har gjorts genom åren visar att ungefär 60 procent av flickor med utomnordisk bakgrund har begränsningar i valet av framtida partner, av olika slag. Antingen så får man välja mellan några stycken eller så får man inte välja alls. Slår man ihop de här två grupperna av flickor som har begränsningar i valet av framtida partner så hamnar vi på drygt 60 procent av de med utomnordisk bakgrund. Sedan har vi drygt 30 000 kvinnor, flickor och kvinnor, som tros vara könsstympade.

Oftast, det vanligaste är att det är flickor och kvinnor som utsätts för de grövsta formerna av hedersrelaterat förtryck och våld. Men pojkar och män utsätts också. Dels av den egna familjen om man inte lever upp till familjens förväntningar, att man ska kontrollera närstående kvinnor, systrar till exempel. Man kan bli bortgift, man kan bli utskälld, man kan bli förskjuten, isolerad, ivägskickad på uppfostringsresa. Det kan också handla om utomstående män som har haft en kärleksrelation med en kvinna eller flicka som lever i en hederskontext och så har man blivit bestraffad för det. Vi har flera fall av hedersmord på unga män i Sverige.

De som utövar våldet, i första hand är det män, men kvinnor är också en del av det här. Både kvinnor som är medlöpare, som har anammat hedersnormerna på eget initiativ, utövar hedersrelaterat förtryck och våld mot döttrar, svärdöttrar, mot söner, utomstående män. Men det kan också handla om kvinnor som tvingas till det. De är själva utsatta men tvingas utöva hedersrelaterat förtryck och våld mot andra.

Man kan också fråga sig vilka är det som utövar hedersrelaterad förtryck och våld, var i världen? Inom vilka grupper utövar man hedersrelaterat förtryck och våld? Det är en form av våld och förtryck som praktiseras av olika grupper; olika etniska grupper, olika religiösa grupper, men också av människor som inte har någon tro, ateister. Så det här är en specifik kultur som har egna bevekelsegrunder, ett eget normsystem för hur kvinnor och män ska bete sig, men också hur de ska bestraffas om de avviker från hederskoden.

Inom forskningen så har man pratat om det klassiska patriarkala bältet, också kallat hedersbältet, som till exempel omfattar hela Mellanöstern. Det är viktigt att nyansera bilden av Mellanöstern. I Mellanöstern finns människor med olika etniska och religiösa bakgrunder. Inom en och samma etniska grupp så finns det både förespråkare av hedersnormer men också motståndare till hedersrelaterat förtryck och våld. Det är jätteviktigt att komma ihåg det.

Samhället behöver vidta en rad olika åtgärder för att komma åt hedersrelaterat förtryck och våld. Det krävs insatser inom olika områden; alltifrån lagstiftning, ta fram nya lagar, skärpa befintliga lagar, för att motverka de här kontrollmekanismerna som könsstympning, som barnäktenskap, tvångsäktenskap, som könssegregation och så vidare. Men det räcker inte med lagstiftning utan samhället måste också utbilda och satsa på kompetenshöjande insatser riktade till myndighetspersoner som möter den här målgruppen.

Ett annat viktigt område för att motverka hedersrelaterat förtryck och våld är skolväsendet, alltifrån förskola, grundskola och gymnasieskola. Förskolan är viktig efter där har vi möjlighet att "omforma" barnen. Forskning visar i övrigt att det är där samhället har stora, större möjligheter att påverka barns normer och värderingar. Och det är i den åldern familjen för över hedersnormerna, hedersvärderingarna till barnen. När de har passerat förskolestadiet är det inte omöjligt, men det är svårt att bedriva förändringsarbete. Med det inte sagt att vi inte behöver jobba med hedersfrågorna i grundskolan och gymnasieskolan. Där ser vi också många flickor som är skolpliktiga som försvinner efter loven. De kommer inte tillbaka, blir bortgifta. Många barn som inte får delta i obligatoriska skolämnen, där är det väldigt viktigt att upprätthålla skolplikten, som inte bara är en förpliktelse, det är en rättighet. Det handlar om barns rätt till kunskap som har företräde framför föräldrarnas kultur, tradition och tro, och så vidare. En väldigt viktig rättighet. Se till att de är med på alla obligatoriska ämnen, få en likvärdig utbildning som alla andra barn.

Om du är myndighetsperson och kommer i kontakt med hedersvåldsutsatta personer, då är det väldigt viktigt att dels jobba på förtroendefyllda relationer. Berättelsen kanske inte kommer i första mötet, i första samtalet. Det är jätteviktigt att signalera omtanke och empati, "jag är till för dig, för att ta vara på dina lagstadgade fri- och rättigheter". Och visa också att man tror på offrets berättelse, inte ifrågasätta den. För den forskning som finns om hedersrelaterat förtryck och våld visar att det krävs enormt mycket av en familjemedlem att rikta så pass allvarliga anklagelser mot sina egna, om det inte finns väldigt mycket fog för det.

Och se till att det finns kunskap och kompetens. Om man är osäker på att man inte har tillräcklig kunskap och kompetens, tveka inte att konsultera Nationella kompetensteamet i Östergötland. Och det räcker inte med kunskap, man måste också ha mod för att se våldet, för att se förtrycket, utsattheten. Ibland kan man vara rädd för sin egen säkerhet. Det kanske inte är en enskild person som jag har att göra med, utan en hel familj, en hel släkt. Där är det viktigt att alltid komma ihåg att jag som myndighetsperson har en organisation bakom mig, med säkerhetspolicy och så vidare. Och om det finns fog att hysa rädsla för sin egen del, hur kan det vara för den eller de utsatta i det sammanhanget?

Mina varmaste rekommendationer till er som möter hedersvåldsutsatta är dels: Visa mod. Den här frågan handlar om att samhällets grundläggande normer, principer och värderingar utmanas. Principen om jämställdhet, om allas lika värde. Principen om sekularism. Och för att motverka det här måste man visa mod, man måste ha kunskap. Man ska inte göra en prestigefråga av det. Saknar man kunskap ska man inte tveka att lyfta på luren och konsultera olika typer av experter för att hjälpa och stödja de utsatta.

Och det är också viktigt att komma ihåg att hederskulturen ger föräldrarna, familjen, rätten att ta livet av sitt barn när deras heder står på spel. I ett sådant sammanhang saknar man bundsförvanter inom släkten. Bundsförvanterna kan finnas utanför. Det kan vara en lärare, det kan vara en rektor, det kan vara en kurator, det kan vara en socialsekreterare, en polis, en advokat, det kan vara en frivillig aktör.

Ni är jätteviktiga för att den här målgruppen ska få ta del av sina lagstadgade fri- och rättigheter.