Våld i nära relationer - organisering av lokal evidens i två kommuner

Syftet med projektet var att undersöka framväxten av interventioner och aktörers strategier i två kommuner som implementerat samtalsbehandling och riskbedömningsinstrument. Följande frågeställningar var i fokus: Vilka samband finns mellan organisationsform och utformande av interventioner? Vilka mekanismer kan förklara utvecklandet av praktiker inom området ”Våld i nära relationer”?

Resultaten från projektet visar att den statliga styrningen har nyttjat flera olika styrningspraktiker, nämligen reglerande, ekonomiska och informativa. Styrningen har gett effekt i form av ökad kunskap och specialisering på lokal nivå. Flera utmaningar kvarstår när det gäller organiseringsformer. T.ex. framställs de specialiserade enheterna som isolerade öar och de har svårt att nå flera utsatta målgrupper såsom kvinnor med missbruk, kvinnor med utländsk bakgrund samt män som utövar våld.

Kvalitetssäkring genom öppna jämförelser inom brottsofferområdet är behäftat med flera felkällor. Det finns begränsad tilltro till kvaliteten på de uppgifter som redovisas till Socialstyrelsen och jämförelserna används inte lokalt. Det finns dock förhoppningar om att de kan användas som resursargument.

Riskbedömningsverktygens etablering utgör ett sätt att hantera osäkerhet vid bedömningsarbete och en strävan från ”magkänsla” som bedömningsgrund eftersom den riskerar att leda till skevheter i bedömningsarbetet. Detta har stöd hos de professionella men ställer höga krav på kunskaper om våldets mekanismer hos användarna och får konsekvenser för hur våldsutsatta kvinnor förväntas leva sina liv.