Offer - eller även förövare? Nödvärnsrätten, särskilt vid brottsligt angrepp mot person

Det övergripande syftet är att slå fast vad som kan anses vara gällande rätt i fråga om nödvärnsrätten och utifrån olika synvinklar diskutera hur denna rätt borde hanteras.

Hur regleringen rörande nödvärn (BrB 24:1) och anknutet ser ut och praktiskt tillämpas är av stor betydelse för den som utsätts för ett angrepp från en annan person och därvid försvarar sig. Nödvärnsrättens utseende sätter gränserna för hur mycket (exempelvis med vilka medel) den angripne får försvara sig, när den får göra det, hur länge den får göra det och exempelvis i vilka slags situationer den även kan ha att exempelvis söka fly från angriparen i stället för att bemöta angreppet med våld. På sådana sätt kan nödvärnsrätten sägas dra upp gränserna mellan å ena sidan fall där den angripne i rättsordningens ögon blir bara ett brottsoffer, å andra sidan fall där den angripne anses ha gjort för mycket och därmed också i rättsordningens ögon blir en förövare (på så sätt att den anses ha begått ett brott mot angriparen).

I projektet konstateras att det därför är av stor vikt att regleringen av nödvärn och anknutna figurer – inte minst putativt (inbillat) nödvärn respektive nödvärnsexcess enligt BrB 24:6 (där den angripne, även om den anses ha gjort för mycket i sina motåtgärder, kan ursäktas från ansvar om det bedöms att den vid angreppstillfället ”svårligen kunde besinna sig”) – uppvisar såväl praktisk som ideologisk klarhet och transparens.