Barns vittnesmål i domstol: Videoförhör, videolänk eller fysisk närvaro?
Syftet är att undersöka barns upplevelser av att vittna via de olika presentationsformat som tillämpas i den svenska rättsprocessen samt att undersöka om, och i så fall till vilken utsträckning, jurister och andra vuxnas bedömningar av barns tillförlitlighet och trovärdighet påverkas av det presentationsmedium igenom vilket barnet har avgett sitt vittnesmål.
Om projektet
Projektledare: Pär Anders Granhag
Medverkande forskare: Sara Landström
Universitet eller organisation:
Göteborgs universitet
Institution eller enhet: Psykologiska institutionen
Beviljat år:
2004, 2005, 2006
Forskarna har genomfört ett antal studier inom projektet. I en studie undersöktes om barnets stressnivå reduceras av att vittna genom ett presentationsformat där barnet inte behöver vittna framför en grupp vuxna samt om stressnivån reduceras ytterligare om barnet vittnar via en inspelad intervju jämfört med att vittna genom videolänk. I en annan undersöktes eventuella skillnader vad gäller vuxnas uppfattningar och bedömningar av (a) barn som vittnar ”live” i rätten och (b) barn som vittnar via ett förinspelat videoförhör, samt barnens egna upplevelser av att vittna. I ytterligare en studie undersöktes om kamerans fokus och avståndet mellan kameran och barnet påverkade observatörers bedömningar av barnets vittnesmål.