Europeisk brottsskadeersättning

Brottsoffermyndigheten hanterar också ansökningar gällande s.k. europeisk brottsskadeersättning.
Bakgrunden är ett EU-direktiv med syfte att underlätta situationen för de människor som drabbas av brott i ett annat EU-land än det där de är hemmahörande, Rådets direktiv 2004/80/EG av den 29 april 2004 om ersättning till brottsoffer.

Medlemsstaterna har därför ålagts att införa lagstiftning som garanterar statlig ersättning till offer för våldsbrott som begås på deras respektive territorier.

En tanke med lagstiftningen är att medborgarna ska kunna söka ersättning i det land där de är bosatta, även om brottet inträffat i en annan medlemsstat. Därför har man skapat ett system för samarbete mellan nationella myndigheter som hanterar statlig ersättning.

Myndigheten i det land som tar emot en ansökan, d.v.s. den brottsdrabbades egen medlemsstat (den s.k. biträdande myndigheten), har till uppgift att vidarebefordra ansökan till en myndighet i det land som ska utge ersättning (den s.k. beslutande myndigheten). En svensk medborgare som drabbas av brott under besök i ett annat land i unionen kan således söka ersättning hos Brottsoffermyndigheten.

Även om Brottsoffermyndigheten fått in en ansökan om europeisk brottsskadeersättning har den kvar möjligheten att bestämma om ersättning i enlighet med svensk lagstiftning, d.v.s. att ge förskott till den sökande om handläggningen i det andra landet förväntas ta lång tid. Myndigheten kan också komplettera den ersättning som utgetts i ett annat land.

Lagstiftningen omfattar offer för uppsåtliga våldsbrott. När det gäller nivåerna på ersättningen överlåter unionen till medlemsstaterna att bestämma dem. I det EU-direktiv som styr lagstiftningen anges endast att ersättningen ska vara ”rättvis och lämplig”.

Direktivet bakom lagstiftningen är bindande för medlemsstaterna med avseende på det resultat som skall uppnås. Däremot överlåts åt staterna och de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet. Senast den 1 januari 2006 skulle direktivet ha införlivats i medlemsstaternas nationella lagstiftning.

I enlighet med direktivet har det införts bestämmelser i den svenska brottsskadelagen (18 § och 19 §) om att en ansökan om brottsskadeersättning ska betraktas som en ansökan om europeisk brottsskadeersättning om en sökande drabbats av ett uppsåtligt våldsbrott i den Europeiska unionen.
Senast uppdaterad:2015-05-04